MITTMALMO

Norton Robledo var först med att läsa och berätta om sina dikter, dikterna handlade bland annat statskupper, jordbävningar och kärlek. Sedan var det Eduardo Naranjos tur, som i sina dikter utforskar identitet, språk och likheter mellan olika de olika platser exilen lett honom till.

Sista gästen för kvällen var  Arturo Barreira, som under sin tid i diktaturens fångenskap skrev poesi och musik. Det är en tung historia han berättar mellan visorna som framförs med hjälp av gitarr, han berättar om hur det var på Estadio Nacional veckorna efter statskuppen 1973. Hur han, Victor Jara och de andra oliktänkande blev misshandlade och torterade.

De tre poeter lämnade Chile på grund av politiska skäl efter statskuppen 1973. Först 1989 fick folket möjlighet att rösta bort diktatorn. Människor som levt i exil kunde åter besöka hemlandet igen. Men ambivalensen har varit stor hos många exilchilenare, många som flyttade tillbaka till Chile på nittiotalet hade svårt att komma in i samhället, och många har flyttat framåt tillbaka utan att riktigt känna sig hemma i något av länderna.

Eftersom nästan all uppläsning (undantagen två dikter) var på spanska hade jag ibland lite svårt att hänga med i vissa stycken, men lyckades nog förstå det mesta.

Kvällen ordnades i samarbete med ABF av det ständigt pågående kulturprojektet TUR och RETUR (IDA Y VUELTA) vars syftet är att förstärka och mera systematiskt utveckla vidare kontakter mellan chilenska konstnärer, kulturarbetare, akademiker och författare bosatta i Sverige och hemvändande till Chile, på hemsidan www.heterogenesis.com/ kan du läsa mer om projektet.