MITTMALMO

Dokumentären Fonko visar ett Afrika som återfått sitt självförtroende och stolthet. En stolthet som inte varit lika stor sedan sextiotalets befrielserörelse, enligt de personer som är med i filmen. Vi får möta musiker och kulturskapare från flera  länder som berättar om hur de använder sig av traditionella uttryck och instrument för att skapa nytt. De använder till exempel handgjorda instrument och blandar det med det  senaste inom elektronisk musik.

 

Idén till filmen kom efter att två av Fonkos tre regissörer Daniel Jadema och Lars Loven träffades på ett hotell i Addis Abeba 2011, och senare anslöts  Göran Olsson och Tobias Jansson till projektet. Målet med filmen var att ge en annan bild än det Afrika som många gånger når oss via media, bilden av en kontinent som väntar och väntar på  en förändring.

 

Det Afrika som visas upp i filmen är fullt av nutid, inte att det snart ska inträffa något som revolutionerar kontinenten, utan det handlar om vad som händer exakt där och nu. Vi får följa med till kåkstäder där det inuti husen av plåten finns fullt utvecklade musikstudios och andra hus där det sitter folk och krakar mjukvaror medans röken från hemmarullade cigaretter fyller rummet. Det här är en film om ett modernt Afrika, ett Afrika som tittar lika mycket inåt som utåt och inte strävar efter att bli som Europa och USA.

 

Intervjuer blandas med bilder från historiska händelser men det som imponerar mest och som filmen egentligen handlar om är artisternas egnen  musik och musikvideos. Det visar vilken kraft, självständighet och hur en ”ingenting är omöjligt kultur” växer fram och frodas när människor tror på det de gör. Det är videos och musik om deras länder och liv, från landsbygd till storstad, från barnhem till stora festivalspelningar.

 

Filmen handlar egentligen inte om politik, men det går inte  göra musiken opolitiskt . Artisterna berättar om ett Afrika mitt i förändringen och hur historien skapat de mot och förutsättningar de möter idag.

 

Det är svårt att sitta stilla och bara titta, man längtar efter att stå på dansgolvet och låta sig föras med av musiken. Det hade vart roligt att se fler kvinnliga artister, men antagligen speglar artisterna i filmen scenen och jag är tveksam till texten som dyker upp på skärmen under speakerrösten. En viktig och bra film om ett Afrika som inte väntar.

 

Filmen har premiär på Panora Fredag 8/4.

 

Bilderna är ifrån http://www.story.se/films/fonko