MITTMALMO

 

Efter tio års arbete och åtta år av filmande var det premiär i Malmö för Jessica Nettelbladts dokumentär Mona Lisa Story. Där vi får inblick i MonaLisas verklighet, en verklighet som inte är arrangerad och tillgjord.

 

Det är till att börja med skakiga kameror som ger känslan av att det skulle kunna var en själv som stod där bakom kameran och kikade genom linsen. Filmen börjar med att MonaLisa en gång för alla ska lämna sitt gamla destruktiva liv och börja om på nytt efter att har varit aktiv på heroin i sex år. Redan när hon föddes fick hon amfetamin i kuvösen för att överleva pågrund av att hennes mamma tog droger under graviditeten.

MonaLisa levde ett vanligt Svensson liv med fast jobb och barn tills en depression tog all kraft som fanns och hon ringde efter knark, barnen tog hennes föräldrar hand om. Det är egentligen här historien börjar och berättelsen om hur verkligheten för en heroinmissbrukande kvinna i Sverige kan se ut i början av tvåtusentalet.

Vi får följa med på en resa mellan trippar, vårdinrättningar, sprututbyteslokaler, hopp, löften, kärlek och allt annat som kan hinnas med när trehundrafemtio timmars filmmaterial ska klippas ihop till en och en halv timmes underhållning för oss som tittar. Det är en inblick i ett Sverige många av oss möter varje dag, men som vi kanske inte vill se. Vem har inte sett dem sitta där på Södervärn, mött dem på Möllan eller tittat på dem medan man väntar på bussen på Värnhemstorget?

Filmen ger en bild av människan bakom missbruket och fördomarna, en bild av att en mamma fortsätter att vara mamma och människa även om hon beskriver ruset från en herointripp som det absolut bästa som kan upplevas.

 

Efter filmen blir det samtal med Jessica, hon berättar om hur arbetet med filmen har gått till, hur det har varit att följa en person på så nära håll under åtta år. Hur hon fick kontakt med MonaLisa på Sprutbytet i Malmö. Att de redan vid första träffen kom bra överens och samtalade om livet och om hur det är att vara människa. Efter att ha träffats några gånger kommer de överens om att börja projektet. Om MonaLisa skulle vara med ville hon visa verkligheten, annars kommer vi inte kunna förändra för människor i samma situation.

Under hela processen har MonaLisa och Jessica träffats för att stämma av vilket material som ska vara med. Jessica nämner en speciell scen som hon hade tonat ned lite först, men som Monalisa ville visa mer av. Även barnen i filmen har fått godkänna materialet innan det släpptes.

Efter inledningen får publiken ställa frågor. Det blir frågor om hur hon visste att filmen skulle avslutas, fanns det något mål med filmandet. En annan handlade om vilka etiska dilemman hon stött på under tiden med filmen. Hon svara att det handlar mycket om att känna av stämningar, att hon varit med och filmat det som MonaLisa tyck varit okey, med det har också att det handlat om respekt och förtroende. Det viktiga är att MonaLisa ska kunna leva med filmen nu efteråt, att hon ska kunna vara stolt över att ha modet till att visa upp sidor av sig sjäv som kanske inte var de positivaste,

Den sista frågan är om hur MonaLisas liv ser ut idag, Jessika vill inte svara mer än att hon har det bra, fortsättningen får vi se i nästa film.......

Det är många frågor som väcks under och efter filmen, varför, är en som ständigt kommer tillbaka. Man blev nyfiken på att veta mer om MonaLisa och om hur hennes liv var innan depressionen, om det fanns andra avgörande faktorer till att hennes liv varit på ett sätt, det gäller inte bara MonaLisas liv utan allas.

Jessica som har stor erfarenhet att jobba nära människor i utsatta situationer, hon återkommer flera gånger under samtalet till människans värde. Att inte döma eller fördöma någon, aldrig tappa hoppet utan tro på att förändringar är möjliga, det är människor som finns där ute på stan, och vi alla har ett gemensamt ansvar att inte glömma det.

 

Filmen har redan fått stor uppmärksamhet och visats i riksdagen och kommer visas på många andra ställen. Det här är en av de starkaste samhällsskildringarna av Sverige under tvåtusentalet och kommer bli en del av debatten om utanförskap, människovärde, drogpolitik och mycket möjligt visas i utbildningssyfte på skolor i framtiden. Detta är en framtida klassiker likt Stefans filmer.