MITTMALMO

Vispromen Storken har bytt skepnad och lagt till i Malmö. I slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet var det den självklara mötesplatsen för nordens vissångare. En av dem som spenderade sin tid där var Ewert Ljusberg, en jämtlänning som föddes 1945 och kom till Stockholm som ung, det var där hans karriär tog sin början, här mötte han Cornelis, Fred, Bengt och Finn och många andra vissångare.

 

Efter att ha slutat sin anställning på Åhléns i början av sjuttiotalet har han levt på att åka runt och underhålla människor. Ikväll var det dags för Malmö att få höra historier, dialekter, visor, dikter, skrönor med mera blandas av en av de mest erfarna artister Sverige kan bjuda på.

 

Det var svårt att hitta plats på båten redan vid halv åtta, stämningen var hög nere i båten och även medelåldern, med undantag för några yngre fyllisar långt fram. Inte många minuter över åtta stod han, Ewert på scenen, han som de senaste femtio åren sjungit ihop med Fred, Cornelis, Bengt och en mängd andra kända och okända vissångare. Det är en ikon, en överlevare, en underhållare av rang. Redan i första låten känns det vilken erfarenhet och pondus det strålar från scenen, rösten är stark och berättelserna medryckande. Sång och visor blandas med berättelse från förr och nu, Stig Dagerman refereras till en andäktig lyssnande publik och delar av Dan Anderssons liv berättas med kärlek och medkänsla. Dan som lämnade skog och landsbyggd för att leva i staden, en resa som skulle kunna liknas med Ewerts. Några låter spelas med gitarr, andra sjungs acapella och en med ett improviserat munnspel, men allt med samma känsla. Det blir helt tyst när den andra Everts låt "Briggen Blue Bird av Hull" spelas. Efter en timme blir det paus, då kan publiken prata med Evert som sig tid uppe på däck.

 

Andra delen börjar med några låtar av Shel Silverstein som bland annat skrivit ”25 Minutes to Go” , den sjungs översatt till svenska och är kanske är mer känd från Johnny Cash, låten handlar om en mans sista 25 minuter i livet. Showen fortsätter med kyrkhistorier, uppvisning i dialekter. och extra nummer. Runt halv elva lämnar han scenen och är tillgänglig för publiken, där frågar jag vad som är den största skillnaden mellan att uppträda nu och för 40 år sedan, Ewert svarar att då på den tiden, då stod visan på högsäte, det var folkparksturnerer och några historier om Fred och Cornelis berättas, vi pratar lite om vilka som kommer att ta över visfaklan, medans publiken går iland med en skatt av kulturminne i öronen, ögonen och kropp.